Och det blev sommar. 

Hemma blev packade flyttlådor i ett gästrum i källaren hos mor. En inslagen tavla. 

Någonstans på väg inser jag att jag inte stannat mer än 6 dagar på samma ställe sedan jag flyttade från ön. Då har det gått en månad. 

Jag har varit hemma i Borlänge, hemma hos A. i Mariestad, hemma i Skåne. 

Under tiden har jag haft She & Him skivorna Volume 1 och Volume 2 på repeat för deras lätthanterliga sound, retro-solsken för själen, och texterna har varit tillräckligt ledsna för mina grå stunder en regnig sommar. 

I ett av mina favoritspår sjunger Zooey:

Och det går ihop några veckor senare, när uppfattningen om hemma faller på plats och det känns som om allt annat också gör det på samma gång. 

 

 

Gitarr Led Zeppelin och lite

The tallest man on earth

och sötpotatissallad som skulle kunna kallas något annat

känslan av att aldrig någonsin vilja att någonting ska ta slut.

Tyst och sluta skramla och

ostämdheten

gultonade polaroider

Greenesleeves och allt känns

bra inte alls

desperat och lite svajigt bara musiken

ibland

Tänker att

enskilda toner på gitarr gör inte lika ont

som på piano

det är lite som det brukade vara när jag och

Coleen satt på golvet i Skara och jag halvsov

på hennes ben

undvek att få gitarrhalsen i huvudet och

mumlade med i Red Hot Chili Peppers låtar

som jag aldrig riktigt lärde mig

texten till.

bild stulen från: Maloumi

.

.

.

Och en vän skriver på dialekt till mig

precis lagom länge för att jag ska börja skratta

ordentligt.

.

Dokumentärfilmspremiär och jag släpas dit i armkrok av mina blazerklädda rumsgrannar

kanske såg vi bra ut på bilden som togs

det spelar ingen roll egentligen

jag skissar under tiden i skum belysning

och får sista glaset cider av Per-Filip innan det börjar

Stolarna är obekväma men filmerna bra.

och det finns popcorn.

.

hemma är det skräckfilmskväll

hör frågan "är det läskigt nu?"

snarare än filmen.

.

Nypontéet hinner ljumna

jag hinner önska

tre gånger

men har inga fallande stjärnor

inga utblåsta ljus

att önska på.

Solen gick ner och jag kände mig direkt bättre

kanske handlade det om det där med väder igen

under grå himlar är det ibland svårt att vara sprudlande

Efter frustrerade försök att göra någonting alls

rastlösa önskningar och planer att

i alla fall råna ett hus eller bränna ner en pensionär

eller hur det nu var

Masserade Maloumi en timme i utbyte mot ett nattduksbord

där jordgloben fick bo

en ny plats fick tummen ur och jag skruvade om den

från ojordad till jordad

Nu lyser den varmt och tryggt i hörnet

och det finns något speciellt med jordglobsljuset

Det finns något speciellt med att ta i en annan människa

Att se Frukost på Tiffanys för hundrade gången

Fixa något man lovat länge

För plötsligt är jag varm och uppmjukad och det finns ett

lugn som ljuset från globen på nattduksbordet i hörnet

och man skriver glada saker och tänker att ibland

glömmer man att uppskatta det poetiska

Vill egentligen vandra ut på alvaret och komma bort mig en stund.

Fast idag är jag rädd för ensamheten.

Köpte de mycket efterlängtade drömskorna efter

mycket eftertanke och de passar perfekt.

metaforer.

Jag tycker om metaforerna omfamnar dem gärna

fast förstår om det kan bli för mycket. Det kan det mesta bli. Orden också tror jag.

Försvann sedan ut till stenhuset hann stänga dörren bakom mig och Ella

sedan kom hagelstormen. Rev i husknutarna skallrade i fönstren.

Blev till snö.

Jag hittade inga ord alls var mest förvirrad över det hela.

Skulle det inte vara vår nu?

Pratade om alkoholpolicy läste mig bort till Ouagadougou

längtade bort till vartsomhelst som inte är i ett förvirrat vårvinterstadie.

...

Sedan kom solen men stormvindarna jagade mig

ändå till lunchen.

Det är en märklig början på en dag med stundande huvudvärk och

en känsla av fullbordande.

...

.

...

Men lite måndagslänkar:

Först en helt uppdaterad fotoblogg

och sedan en ny krönika för KulturUngdom

Inget Cabin Pressure. Istället det här.

och frusna bleka fingrar. Tredelskostymer. Polly och bastuavrundning.

Nu Pearl Jams "Just breathe" på repeat. Vill spela bas men sjunger lite för att råda bot på abstinensen.

Sedan har jag blivit lovad kanelbullar och en kavaj.

Tyvärr ingen högläst Dostojevskij, men man kan ju inte få allt här i världen

dessutom inga klagomål när jag har besked om att bästa  Coleen kommer hit om två veckor.

...

Allt detta på en söndag dessutom!

men helger som denna lossnar mycket knakar i fogarna

lossar som islossningen vita block som sjunker ur sikte

ner på botten igen.

...

jag målar i nya miljöer jag ser på spel med nostalgi i blicken

lyssnar och skriver avslutar spelar in lyssnar på min egen röst

lyckas muta den omutbara med brunch blåbärsscones som blir

någon timme lång och avslutas med kaffeexperiment och

I 24 år har jeg bodd i samme gård som Anne

Piano en inspelningsfunktion skrivande som klickar som flyter

ett sätt att skriva på ett sätt att lyfta handlederna som

känns bekant som låter orden ringa ut i huvudet på mig.

teknik. antar jag.

hoppas och väntar.

Önskar att jag kunde säga åt helvete med allt

och mena det.

Låtsas en stund med alter-egot.

En fem år gammal skiss av en alter-ego karaktär blev till fem timmars photoshoparbete.

Det här är Pom och antagligen kommer hon dyka upp flera gånger framöver men lite kort nu:

...

Pom gör helst raka motsatsen mot vad hon förväntas/ombeds att göra. Hon följer alltid sin egen vilja före andras. Hon kedjeröker och använder nikotinplåster om vartannat. Hon jobbar vanligtvis på café men har också varit pianist i en hotellrestaurang, fotograf till en lokaltidning och sångerska i fyra band.

Hon har tre tatueringar. Ett äppelträd på ryggen (för körsbärsträd är lamt och hennes fullständiga namn är Pomona), texten "I saw the best minds of my generation destroyed by madness..." på höger underarm och "con fuoco" på sidan av vänster pekfinger.

...

Anledningen till varför hon fick bli avdammad är för att vi i nästa månad här ska ha en fest på temat alter-ego.

Skulle bara klottra lite.

Chopin Prelude Op.28 No.4

Komigensnälla

låt bli att svara svara inte snälla

...

svara.

...

börja gråta inför dig nu jag är ju inte det

minsta bekväm med det men just idag har

jag känslorna ovanpå huden de syns som

köldknottror på det bleka skinnet.

***

jag pendlar så mycket idag gungar fram och tillbaka

som den trasiga gungan i det gamla trädet på innergården

där vi blir inneboende under solskensdagar jag gungar

fram och tillbaka över vårfuktig blivande gräsmatta stannar

inte och plockar inte heller upp någon för ingen finns att

se på när jag gungar i vinden fram och tillbaka mellan

humören mellan humlespaljén och stuprännerören vet inte

var jag ska stanna jag verkar inte kunna uppehålla mig hålla

mig uppe fasthållen på någon av punkterna jag är opunktlig

punkterar känsla efter känsla använder luften som ilar som

fart till nästa ställe försöker sätta ner fötterna på mitten men

det är för långt till marken och jag är barfota fast det inte är

rätt årstid för bara ben.

till min ursäkt kände jag mig somrig imorse.

Om vårkänsloglädjen som blir förvirring kan komma och

slå mig i huvudet i slutet på veckan

så hårt att jag blir sittande i kläder mittemellan

vinterdepression och vårlycka

illamående och utan svar på någonting alls.

Så att jag plötsligt önskar att jag inte alls varit glad

överhuvudtaget men kanske kan samtal göra sånt

kanske ska jag bara inte prata om lyckan alls.

Kanske får jag bara skuldkänslor av det

eller så blir jag bara rädd och tänker att det här går aldrig väl.

Kanske är det rädslan paniken och inget annat.

Man får väl vara rädd får man anta.

Rädd för lyckan.

Solen skiner jag har i alla fall solen säger A. när hon åker härifrån.

Jag har gåshud i solstrålarna. Det har jag.