Tydligen tycker folk att det vore bra om vi hade både klassisk och modern färglära. Jag förvirras av detta eftersom jag anser att färgerna är densamma. Min brända umbra är ju densamma som användes för ett parhundra år sedan, även om många färger nu framställs på kenisk väg. För mig går det bara helt enkelt inte ihop att läran om valör och mättnadskontrast skulle behöva vara annorlunda nu. Varför skulle det isåfall behöva vara annorlunda?
Nä, jag är mer än nöjd med att måla min färgcirkel, oavsett hur tråkigt det må kännas. Jag är nämligen av den uppfattningen att vi inte skulle ha det i undervisningen om vi inte lär oss något av det.
Nu ska jag gå och måla, kanske återkommer jag när jag fått mina nya kläder eller gråter över min oförmåga att skriva en krönika.
Jag tappar bort mig fullständigt i videoklipp efter videoklipp, recension efter recension. Och jag vill jag villjag vill göra det här, jag vill vara del av det här. Kan inte tänka mig något annat som jag hellre skulle vilja spendera mitt liv med än just det som Punchdrunk gör. För teatern för konsten för kulturen. För allt jag älskar, alla tankar jag brinner för och skönheten i att kombinera dem till en sådan här helhet. Det gör mig så andlöst att jag inte möjligen kan skriva någonting sammanhängande om det, mer än att jag hoppas att jag en dag får jobba såhär.
Hemma blev packade flyttlådor i ett gästrum i källaren hos mor. En inslagen tavla.
Någonstans på väg inser jag att jag inte stannat mer än 6 dagar på samma ställe sedan jag flyttade från ön. Då har det gått en månad.
Jag har varit hemma i Borlänge, hemma hos A. i Mariestad, hemma i Skåne.
Under tiden har jag haft She & Him skivorna Volume 1 och Volume 2 på repeat för deras lätthanterliga sound, retro-solsken för själen, och texterna har varit tillräckligt ledsna för mina grå stunder en regnig sommar.
I ett av mina favoritspår sjunger Zooey:
"I wanna be where your heart is home."
Och det går ihop några veckor senare, när uppfattningen om hemma faller på plats och det känns som om allt annat också gör det på samma gång.
Så jag kokar vatten brygger te sitter på brandtrappan
leker balkong invirad i mina filtar dricker värme
kamomill
och läser Siken för att han förstår. Hans ord skakar också.
"And you feel like you’ve done something terrible, like robbed a liquor store, or swallowed pills, or shoveled yourself a grave in the dirt, and you’re tired. You’re in a car with a beautiful boy, and you’re trying not to tell him that you love him, and you’re trying to choke down the feeling, and you’re trembling, but he reaches over and he touches you, like a prayer for which no words exist, and you feel your heart taking root in your body, like you’ve discovered something you didn’t even have a name for.”
Jag förvandlar honom till en loppa, en harmlös liten loppa, och sen lägger jag loppan i en ask, och sen lägger jag den asken i en låda, och sen postar jag lådan till mig själv och när den kommer
...
mosar jag den med en hammare!
Det är briljant, briljant, briljant säger jag! Jag är ett geni!
Men för att spara porto kan jag ju förgifta honom istället..."