Konstett och färgläran - torsdag

Tydligen tycker folk att det vore bra om vi hade både klassisk och modern färglära. Jag förvirras av detta eftersom jag anser att färgerna är densamma. Min brända umbra är ju densamma som användes för ett parhundra år sedan, även om många färger nu framställs på kenisk väg. För mig går det bara helt enkelt inte ihop att läran om valör och mättnadskontrast skulle behöva vara annorlunda nu. Varför skulle det isåfall behöva vara annorlunda? 
Nä, jag är mer än nöjd med att måla min färgcirkel, oavsett hur tråkigt det må kännas. Jag är nämligen av den uppfattningen att vi inte skulle ha det i undervisningen om vi inte lär oss något av det. 
Nu ska jag gå och måla, kanske återkommer jag när jag fått mina nya kläder eller gråter över min oförmåga att skriva en krönika. 

Konstett och Färgläran


Förundran

 
Jag tappar bort mig fullständigt i videoklipp efter videoklipp, recension efter recension. Och jag vill jag vill jag vill göra det här, jag vill vara del av det här. Kan inte tänka mig något annat som jag hellre skulle vilja spendera mitt liv med än just det som Punchdrunk gör. För teatern för konsten för kulturen. För allt jag älskar, alla tankar jag brinner för och skönheten i att kombinera dem till en sådan här helhet. 
Det gör mig så andlöst att jag inte möjligen kan skriva någonting sammanhängande om det, mer än att jag hoppas att jag en dag får jobba såhär. 
 
( Snälla Snälla Snälla någon anställ mig!!! )
 

Teaterdrömmar


Konstett v. ett

 

Hemma

Och det blev sommar. 
Hemma blev packade flyttlådor i ett gästrum i källaren hos mor. En inslagen tavla. 
Någonstans på väg inser jag att jag inte stannat mer än 6 dagar på samma ställe sedan jag flyttade från ön. Då har det gått en månad. 
Jag har varit hemma i Borlänge, hemma hos A. i Mariestad, hemma i Skåne. 
Under tiden har jag haft She & Him skivorna Volume 1 och Volume 2 på repeat för deras lätthanterliga sound, retro-solsken för själen, och texterna har varit tillräckligt ledsna för mina grå stunder en regnig sommar. 
I ett av mina favoritspår sjunger Zooey:
"I wanna be where your heart is home." 

Och det går ihop några veckor senare, när uppfattningen om hemma faller på plats och det känns som om allt annat också gör det på samma gång. 
 
 

Söndag : Tidigt

Två timmars sömn

vaknar

läser en påminnelse i grönt bläck.

Jag kommer inte att tro att det är på riktigt

men det var det. Precis allt var det.

Mer än okej och jättefantastiskt.

Så jag skakar precis som för två timmar sedan

och allting är för

nära osäkert långt bort naket

Så jag kokar vatten brygger te sitter på brandtrappan

leker balkong invirad i mina filtar dricker värme

kamomill

och läser Siken för att han förstår. Hans ord skakar också.

 

"And you feel like you’ve done something terrible, like robbed a liquor store, or swallowed pills, or shoveled yourself a grave in the dirt, and you’re tired. You’re in a car with a beautiful boy, and you’re trying not to tell him that you love him, and you’re trying to choke down the feeling, and you’re trembling, but he reaches over and he touches you, like a prayer for which no words exist, and you feel your heart taking root in your body, like you’ve discovered something you didn’t even have a name for.


Allt på samma gång.

Jag får en kallelse i inkorgen
och kalla kårar.
Panikkänslor för vad fan tror jag
att jag håller på med egentligen?
"Du måste komma in där", säger någon
och ler.
Och jag kan inte ens låtsas att det är enkelt
och jag tappar bort väskan
med monologerna.

En sådan dag helt enkelt

I drömmen säger jag att här
brukade finnas ingenting alls.
Hur kan inget bli något?
Jag ritar bara stadssiluetter numera.
Gatubilder och trottoarer.
grå. betong. regn.
störningsmoment.
sårade ögon (Bruna)
söndergråtna i spegeln (Grå)
Jag är hellre ensam än
olycklig.
men
just nu känns det som att jag är
båda samtidigt.
Överreaktioner.
Du måste säga åt mig vad jag ska
skriva. för jag klarar mig så dåligt
utan dig.
(kanske är det värre med dig
jag har svårt att bestämma
N å g o n t i n g
när du är här.)
Det är väl
egentligen vad jag vill säga.
med ohemliga lappar.

Lite som...

(500) Days of Summer

Storstad + Snö

utan träd att karva våra initialer i

...

Det var vinter och jag hade alltid trott

att det var ett fenomen

reserverat för landsbygden där den

rullade ihop sig för att sova

på gårdstaken.

Hon hade köpt en klarblå halsduk

och virat den med vinter omkring halsen

Jag satte en frostig tanke i vrångstrupen,

att något så vackert kunde finnas

mitt i en larmande storstad

.

Och kallt var det

så det bet i skinnet

och iskristaller frös

i ögonfransarna.

.

Hon rörde sig som om hon

dansade framför skyltfönstren

Överanvände

utropstecken utropade

varje mening som föll från

hennes violetta underläpp.

.

Hon sa:

Jag skulle vilja värma dig

ett slag.

.

och virade sig som halsduksvintern

runt min hals.

Rosade mina kinder

med sin tunga

tryckte sig så nära att

mina extralager

kändes överflödiga.

.

Jag tappade räkningen

visste inte längre om det varit

vår första kyss

eller den sista.

.

Hennes nästipp mot min

och jag vägrade ha mina handskar

eftersom jag behövde känna

henne i min hand

hon tryckte sig mot mig så nära det gick

och vintern var mjuk i mellanrummet

.

Jag sa,

Nu sätter vi oss,

innan fötterna ramlar av.

 


Idéer

"Jag vet!
Jag förvandlar honom till en loppa, en harmlös liten loppa, och sen lägger jag loppan i en ask, och sen lägger jag den asken i en låda, och sen postar jag lådan till mig själv och när den kommer
...
mosar jag den med en hammare!
Det är briljant, briljant, briljant säger jag! Jag är ett geni!
Men för att spara porto kan jag ju förgifta honom istället..."
- Kejsarens nya stil.

Inspiration III

"Om man kommer fram, då har man också varit ute på en resa."
"Visst. Men ibland märker man det först när man har kommit fram."
-ur Ingen fara av Selma Mahlknecht

Tisdagstrauma

"Nu lämnar jag dig här, men det känns ändå rätt okej."
...
.
...
Jo. Fast nej. Nej absolut så in i helvete inte.

Saker som får mig att gråta

...
på det bra sättet
...

Det här är jag:

Om mig

RSS 2.0