Storstad + Snö
utan träd att karva våra initialer i
...
Det var vinter och jag hade alltid trott
att det var ett fenomen
reserverat för landsbygden där den
rullade ihop sig för att sova
på gårdstaken.
Hon hade köpt en klarblå halsduk
och virat den med vinter omkring halsen
Jag satte en frostig tanke i vrångstrupen,
att något så vackert kunde finnas
mitt i en larmande storstad
.
Och kallt var det
så det bet i skinnet
och iskristaller frös
i ögonfransarna.
.
Hon rörde sig som om hon
dansade framför skyltfönstren
Överanvände
utropstecken utropade
varje mening som föll från
hennes violetta underläpp.
.
Hon sa:
Jag skulle vilja värma dig
ett slag.
.
och virade sig som halsduksvintern
runt min hals.
Rosade mina kinder
med sin tunga
tryckte sig så nära att
mina extralager
kändes överflödiga.
.
Jag tappade räkningen
visste inte längre om det varit
vår första kyss
eller den sista.
.
Hennes nästipp mot min
och jag vägrade ha mina handskar
eftersom jag behövde känna
henne i min hand
hon tryckte sig mot mig så nära det gick
och vintern var mjuk i mellanrummet
.
Jag sa,
Nu sätter vi oss,
innan fötterna ramlar av.