Från cykeleskapader på åkrarna till klassiskt mode

Vårvindar friska i all ära

Men trots det härliga i att andas in den klara, varmt välkomna luften som hör årstiden till,

så är det avsevärt mindre roligt att cykla förbi åkern och nästan vältas omkull.

Det hände mig idag. Mitt balanssinne må nog inte vara det bästa, men få gånger förut har jag behövt kliva av cykeln. Faktum är att det idag knappt hjälpte att kliva av. Jag är säker på att om vinden bara tagit i lite extra så hade jag faktiskt vält, med cykel och allt.

 

Kom hem, lite vårstormande glad, ganska frusen och med en övertygelse om att mitt hår numera måste vara färgat grått av allt gatdamm.

Jag önskar verkligen att de sopade bort allt grus och damm någon gång snart. Glasögonen till trots får jag grus i ögonen och på läpparna.

Det är inte säsong för mitt röda läppstift än, det är en sak som är klart.

 

Men när gatorna är rena, då, då kan jag matcha läpparna med naglarna och känna mig sådär fantastiskt underligt glamorös som jag ibland längtar efter att få göra.

Jag har nämligen kommit underfund med att det inte är så att det inte längre finns bra tillfällen att ha mina underkjolar med tyll, vita trenchcoats eller högklackat, de handlar inte om det. Det handlar om att våga inse och att våga stå för det faktum att man faktiskt känner sig bekväm i det. Och om dessutom äldre herrar på bussen då ger en en nick och ett stort leende och säger att jag ser ut som de unga damerna gjorde då han var ung, ja då blir jag bara lycklig och ler tillbaka.

Ett tag gick jag i tankarna att om inte pressen hade varit så stor på oss människor stilmässigt, då skulle nog fler människor klä sig som om de vore statister i Frukost på Tiffanys.

Nu menar jag inte femtiotalsklänningsmodellerna som tagits till det extrema i färg och mönster i och med rockabillytrenden som går, utan mer om den ursprungliga stilen. Att våga låna mer från det klassiska vintagemodet. Att våga bära vita bomullshandskar och pudra näsan med en pärlemordosa inhandlad på second hand.

Jag tror på sätt och vis ibland att uppnå det där kan vara lättare för killar. Det är inte något jag tänkt på ofta, men när min kusin dyker upp med väst och kravatt till exempel, när någon på BBC's kostymavdelning klädde Benedict Cumberbatch i en helt fantastisk kappa, när min morbrors kavaj är äkta Harrod's-inköpt tweed, eller för den delen hela min ena väns uppenbarelse, som från första anblick praktiskt taget andas det svunna och klassiskt stiliga.

Det kan vara svårt att uppnå just den känslan med sina kläder som tjej, i alla fall om man vill försöka undvika att se ut som om man ska på maskerad. Det är en balansgång, som känns en liten aning mer svårnavigerad än den bland herrkläder. Åtminstone känner jag personligen att jag har lättare för att komponera ihop något som ser klassiskt, tidlöst och stiligt ut om jag drar på mig skjorta och väst till mina jeans, än om jag ska se ledigt klädd ut och samtidigt uppnå samma känsla i kjol.

 

Fast egentligen sitter det nog mest i huvudet. Jag tror att man säkert, med rätt inställning och hållning kan se ypperligt sofistikerad ut i ett par jeans och en för stor stickad tröja också. Men ibland är det roligt att klä upp sig, och framför allt älskar jag att klä upp mig utan någon annan anledning än att det får mig på gott humör att göra det.

 

Det här var verkligen inte vad det här inlägget skulle handla om. Jag tänkte faktiskt skriva om Van Gogh eller om T.S Eliot och katter och Keats.

Men det får bli en annan gång skulle jag tro, för jag är inte så säker på att jag skulle binda ihop det med min relativt smått underliga utläggning om stil. Som ni märker så skriver jag mycket just nu, varför kan jag inte riktigt förklara. Det är helt enkelt en sådan period, när det känns rätt och skrivandet flyter. Kanske för att det är vår, kanske för att jag är lite mer inspirerad än vanligt.

Hur som helst hoppas jag att jag inte ger alltför flygigt intryck när jag hoppar mellan ämnen i mina inlägg. Jag har ju helt ärligt aldrig satt ett tema för den här bloggen, för ibland är det ganska skönt att inte känna några gränser med den.


Kommentarer
Postat av: Skogvaktaren

Åh! Nästa gång vi promenerar måste vi språka om Van Gogh och Keats och T.S Eliots katter! Och om stil!

2011-03-26 @ 16:12:04
URL: http://enskogvaktaresdagar.wordpress.com
Postat av: Narcisse

Det är synnerligen svårt att klä sig klassiskt som kvinna, jag håller med. Det är så lätt att det tippar över i maskerad eller än värre "tant". Likväl har vi fördelen att accessoarer med lätthet matchas med nyare kläder, eller när man lyckas med en helt klassisk outfit. Då har herrarna det svårare - visst, slips och näsduk i kavajfickan fungerar. Fluga är på gränsen och beror på situation. Jag får ständigt avråda pojkvännen från diverse hattar och framför allt käppen som dessvärre skapar den där maskeradkänslan. Ce n'est pas facile!

2011-04-16 @ 01:22:09
URL: http://stasimon.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0