jag pendlar så mycket idag gungar fram och tillbaka

som den trasiga gungan i det gamla trädet på innergården

där vi blir inneboende under solskensdagar jag gungar

fram och tillbaka över vårfuktig blivande gräsmatta stannar

inte och plockar inte heller upp någon för ingen finns att

se på när jag gungar i vinden fram och tillbaka mellan

humören mellan humlespaljén och stuprännerören vet inte

var jag ska stanna jag verkar inte kunna uppehålla mig hålla

mig uppe fasthållen på någon av punkterna jag är opunktlig

punkterar känsla efter känsla använder luften som ilar som

fart till nästa ställe försöker sätta ner fötterna på mitten men

det är för långt till marken och jag är barfota fast det inte är

rätt årstid för bara ben.

till min ursäkt kände jag mig somrig imorse.