utan träd att karva våra initialer i

...

Det var vinter och jag hade alltid trott

att det var ett fenomen

reserverat för landsbygden där den

rullade ihop sig för att sova

på gårdstaken.

Hon hade köpt en klarblå halsduk

och virat den med vinter omkring halsen

Jag satte en frostig tanke i vrångstrupen,

att något så vackert kunde finnas

mitt i en larmande storstad

.

Och kallt var det

så det bet i skinnet

och iskristaller frös

i ögonfransarna.

.

Hon rörde sig som om hon

dansade framför skyltfönstren

Överanvände

utropstecken utropade

varje mening som föll från

hennes violetta underläpp.

.

Hon sa:

Jag skulle vilja värma dig

ett slag.

.

och virade sig som halsduksvintern

runt min hals.

Rosade mina kinder

med sin tunga

tryckte sig så nära att

mina extralager

kändes överflödiga.

.

Jag tappade räkningen

visste inte längre om det varit

vår första kyss

eller den sista.

.

Hennes nästipp mot min

och jag vägrade ha mina handskar

eftersom jag behövde känna

henne i min hand

hon tryckte sig mot mig så nära det gick

och vintern var mjuk i mellanrummet

.

Jag sa,

Nu sätter vi oss,

innan fötterna ramlar av.

En karta

leder till en karta

den andra kartan leder till nästa

och ledtrådarna är

långa invecklade tar timmar

och kräver

månskenet på gården.

.

Till denna skattjakt behöver du:

Två kompasser

som pekar åt motsatta håll

och

...

Lite hopp.

Du är vacker som en klyscha

det hoppas jag att du vet.

...

Och jag känner mig som din

vänstersko

Inte ur det dyra blankputsade paret utan

de du köpte på second hand för femtio kronor

och snörade med repstumpar

i brist på annat

när jag inte var med.