Muttrar och Kopparskruv -

Framtid

Greppar hårt om en pjäs, om ett manus. Funderar över om det här är ytterligare någon slags helidiotisk idé, ett infall som jag inte har någon grund för.

Sedan tänker jag att jag inte längtat efter något så mycket som jag längtar efter teatern nu.

Och så tänker jag att det i alla fall är värt ett försök. Jag vill tillbaka dit, lämnade det kanske aldrig helt.

Om man aldrig försöker får man heller aldrig veta något.

2012-02-20 @ 10:04:53 Bara jag Permalink

Kommentarer

Trackback