-

Jag behöver inte vinkla persiennen för att lägga märke till att morgonen försiktigt tassat in på scenen, kikar försiktigt på mig där jag ligger i fosterställning och undrar vad som hållit mig vaken.
När det nu redan är ny dag och allt, gör jag en kraftansträngning för att nå sänglampsknappen. Jag begraver huvudet i kudden för att inte bli bländad när jag tänder den.
Vänjer mig långsamt, långsamt och famlar efter en bok. Egentligen spelar det ingen större roll vilken, jag behöver bara avleda tankarna, men jag hittar Lolita först, så det får bli den.

Jag slår upp sidan 19: Del 1, Kapitel 4, och riktar blicken till meningen längst ned på sidan. 
Det känns som ett bra ställe att börja på just nu. 
"I en nervös mimosabuske med späda blad bakom deras villa upptäckte vi en viloplats på en låg stenmursruin."
Jag vet inte hur många gånger jag har läst den där meningen, då jag inte bara har läst om hela boken, utan också enstaka sidor, kapitel och stycken. Av någon anledning tröttnar jag inte, och bara genom att läsa något så enkelt och så vackert som just den där meningen, så är jag där, en kvav sommarnatt på franska rivieran.

-



Att läsa om böcker, särskilt högt älskade som denna, är lite som att återse en gammal vän. Jag har kommit på att ibland är det precis vad som behövs när jag är sjuk, sömlös, lycklig och ledsen. Eller allt på samma gång.
Ganska många av mina nära och kära förstår inte hur jag kan klara att läsa om böcker på det sättet jag gör, men som människor och som läsare är vi väl alla olika, och jag anser väl att en riktigt bra bok förtjänar att läsas igen, och den är ju trots allt lika bra andra gången också. Den blir inte sämre för att jag läser den igen, så varför skulle jag inte göra det?
Jag kan se vissa filmer fler än en gång också, men det tycker de flesta tydligen inte alls är samma sak.
Fallet är ju troligtvis så att jag lagt ned pengar på både boken och filmen. Ska de då bara stå och damma efter att jag läst eller sett dem en enda gång? Det tycker inte jag.
Då glöms de ju bara bort helt och hållet i slutändan.

Vissa dagar har jag, istället för en låt på hjärnan, en enstaka lösryckt mening, som upprepas om och om igen, och jag kan inte sluta tänka på den, sätta den i andra sammanhang. Ibland har jag ingen aning om var den kommer ifrån, och det kan vara väldigt frusterande när jag inte riktigt är säker på om den där meningen då är något jag läst, eller något som jag faktiskt formulerat själv.
Jag vill ju inte råka ta på mig äran för dem i min senaste dikt bara för att det ska visa sig att det egentligen är ett välkänt citat från en välkänd bok! Då är det faktiskt ganska bra att sökmotorer på internet finns. Så slipper jag bläddra igenom hela min boksamling (och mammas också) i jakt på det.
Det skulle ta alldeles för lång tid och jag skulle troligtvis missa det i alla fall!


Privat så längtar jag efter lite förändring. Längtar efter att göra annat än strosa runt för mig själv och andas frisk luft eller cafébrus.
Det vore i alla fall trevligt med lite sällskap för en gångs skull, innan jag börjar prata med mig själv!