Snö igen.
Den försvinner och kommer åter, lite som vågorna som kluckar mot bryggan, slår mot bastustenarna och krusas på ytan i stugan om somrarna. 
Just nu går det så fort mellan varven att jag inte riktigt hinner sakna den heller.
Jag delar inte in dagarna i snö och slask, utan i skottning och inte, cykel eller buss. Allting blir inrutat och så väldigt vardag. Önskar förstås att jag kunde uppskatta den lika mycket varje morgon jag öppnar persiennerna och möts av den, men ögat har vant sig och det är svårt att ta det tillbaka.

För en vecka sedan hade jag gjort det till vana att jobba på mina senaste skrivarprojekt varje dag, men nu, efter att jag varit för sjuk och för matt för att orka använda vare sig fantasi eller research, har jag lyckats bli av med vanan, och att skriva kommer inte lika självklart.
Många författare påpekar, i citat, vikten av att se skrivandet som ett jobb. Att ha tider då du helt enkelt sätter dig och ska skriva. Inspirationen kommer inte på egen hand, påstår de, den skapar du själv.
Jag kan hålla med dem, men i mitt skrivande handlar mycket också om rätt tidpunkt. För varje verk i mitt huvud, som jag troligtvis skulle kunna sätta mig och skapa inspiration till, finns det ett rätt tillfälle.
Det där ögonblicket då jag inser att nu är det dags.
Det finns faktiskt, och det tror jag inte är något man kan skapa. Det måste man vänta ut.
För det behövs ju dock inte sägas att man inte kan skriva annat under tiden, förstås.
Jag anser inte att jag behöver sitta och räkna dammkorn i väntan på att rätt tid för att skriva på en viss historia ska dyka upp, utan jag kan då sätta mig ned och skriva, och då få ut det som är rätt, för precis det tillfället.

Detta är inte ett sätt som jag tror att alla som skriver fungerar på, på samma sätt att jag inte tror att alla som skriver kan eller behöver skapa sin egen inspiration.
Jag tror att när vi skriver, och sättet vi gör det på och sättet det sätts samman för oss, är lika olika som vi är som människor.

Vi är ju trots allt olika i så mycket annat, så varför skulle vi inte vara det även i detta?